Jaha, då var vi här igen
För några veckor sedan satte sig två vänner på Starbucks för att ventliera alla tankar, jag antar att vi blev nostalgiska för vips hade vi skapat en blogg. Nu ljög jag, bloggen med dess namn skapades nämligen redan på Islandshäst SM 2015 men ämnet togs inte upp igen förrän den där snöiga kvällen på Starbucks.
Efter att ha bloggat med Tindra i flera år har vanan suttit i, jag har i flera lägen kommit på mig själv med att skriva blogginlägg i huvudet. Allt ifrån när vi hämtade hem Baron med transporten till de där ridpassen som känns så himla bra. Samtidigt tog det emot att sätta sig och påbörja det här inlägget, efter ett långt uppehåll från bloggandet kändes det lite "Jaha, vad gör jag nu? Hur skriver man ett inlägg?". Om jag ska vara ärlig har det här inlägget legat i utkastet ett tag nu.
I hela mitt liv har jag haft en koppling till islandshästar, de har alltid funnits där vid min sida genom ridskoleåren och ponnyåren. Nu har jag dock lagt ponnyerna åt sidan och har satt mig in helt i Islandshästarnas värld. Utom de få gånger jag får privilegiet att rida min älsklingsponny Röding som min kära lillasyster tagit över.
Röding och jag, sommaren 2011
Nu är då alltså mitt största fokus Baron från Grevelund, som är en liten 6-årig, snart 7-årig (född 2009) islandshäst med världens bästa psyke. När jag letade häst i somras ville jag ha någon som inte virrade runt och bara sprang så fort det blev jobbigt. Och så kom Barre som han kallas, först var jag tveksam, han var ju trots allt 6 år och vi hade bestämt att jag inte skulle ha en för ung häst. Min familj, främst min mamma, har redan en 6-åring och en 7-åring som är våra egna uppfödningar. Anledningen till att vi letade häst från första början var eftersom Benjamin, 6-åringen, blev för svår och känslig för mig att rida ju mer han utvecklades. Men Baron vann mitt hjärta och någon vecka efter provridningen satt vi och skrev kontrakt. Under de här 8 månaderna som Baron har varit i min ägo har nästintill allt gått väldigt bra. Redan innan vi hämtade hem honom hade vi börjat forma en relation och den har stärkts varje dag sedan dess.
Precis som Tindra skrev är min grundidé med den här bloggen att använda den för att kunna reflektera över ridpass, åsikter och annat. När vi drev ponieriders för några år sedan var vi två 13-åringar som var inriktade på att göra vår blogg till en av de största. Nu när jag sitter här tänker jag mest att jag vill driva den här bloggen för min egen skull. Men jag ska inte säga för mycket, om några månader kanske jag tänker helt annorlunda. Vi får väl se helt enkelt.
En mobilbild på Baron och stallkatten, det är det bästa jag har att komma med än så länge.
//Linnea