Snön kom, orskade kaos i Stockholm, för att försvinna lika fort. Upp kom istället lera och allt det skolarbete jag frenetiskt och enträget försökt förtränga. Om det är något jag borde ha lärt mig nu efter alla år i skolan är att jag absolut inte tjänar på att skjuta upp det. Eller, det är nog inget någon bör lära sig, det kommer väl med sunt förnuft. 

 

Hur som haver. Jag har hunnit med fyra ridpass sedan sist, ett på den lilla svarta och tre på mina röda kärlek. Ridpasset på Prins var bland det värre jag gjort kan jag villigt erkänna. I och med att han tappat en massa vikt har han fått extremt mycket energi som är svår att kanalisera. Detta med en obalanserad häst och en ryttare som inte riktigt vet hur problemet ska lösas är inte direkt ett recept på framgång. Nya tag nästa vecka då en lektion för Jessica Rydin väntar!

 

Gloi skötte sig dock ypperligt, vilket inte är så konstigt då jag trots allt börjar lära känna honom bra. Jag tror att behandlingen han fick i förra veckan har gjort susen, eller så är vi bara inne i en bra period. Han är så himla fin nu och har börjat skritta sådär bra så att man blir sjösjuk. Dessutom känns han hur bra som helst i sidorna och i munnen, våra största problem. Lika fint har han skött sig i helgen då båda fick skritta ut en längre tur. Idag red vi en längre slinga och jag får nästan dåligt samvete för att jag inte låter honom gå någon annan gångart än skritt, för hua vad pigg han är. Det sprätter i hela kroppen på honom och han känns bara så himla glad när han får komma ut och röra på sig.