Här har det ekat tomt från mig ett tag, sanningen är den att jag har haft mycket att berätta, men varje gång jag suttit med datorn har jag inte kunnat få till någonting, sånt händer ju ibland Var det någon mer som satte sig framför julkalendern imorse? Vi satt och tittade medan vi åt frukost, och jag kan erkänna att jag kände mig smått besviken över att den där pirrande känslan som man hade när man var yngre inte riktigt fanns där.

 

Hursomhelst, ett antal ridpass på min Barre Baron har skett sedan jag senast tittade in. Flera ridpass i rad red jag bara i skritt, antingen i paddocken där jag växlade mellan olika övningar för att jobba på effektiva hjälper samt balans eller i skogen där jag skrittat fram och tillbaka på vägen. Det senaste ridpasset red jag i tisdags, på grund av krock med mammas schema har jag inte kunnat komma ut till stallet sedan dess, vi red i paddocken och efter att ha kört på med mitt vanliga race i skritt så kände jag att det var dags att sätta fart i andra gångarter. Anledningen till att jag varit så försiktig är delvis för att Barre fått sig en höstvila, därav ville jag sätta igång försiktigt igen, men också på grund av att han trampat av sig skor och därför kunde jag inte riskera att den här också flög av då det isåfall förmodligen skulle lett till en galoshvila vilket känns onödigt. Det har visat sig att detta var bra, jag har verkligen underskattat betydelsen av att arbeta ordentligt i skritt och jag får en helt annorlunda känsla i kroppen när jag märker hur nöjd Barre är över det vi gör. Däremot tyckte nog även han att det var dags att sätta fart för han var både förvånad och överlycklig över att vi satte av i tölt. Han var så nöjd min lilla häst! Och jag strålade av glädje på vägen hem, vilket gjorde så mycket för mig. När det är mörkt så här så känner jag mig i princip alltid uppgiven på väg till stallet och tisdagen var verkligen ett kvitto på att hästarna och ridningen ger mig den energi jag behöver. 

 

Jag ska försöka få till ridning idag också men jag känner mig lite uschlig och vill verkligen inte falla in i en värre förkylningsinfluensa igen så vi får se hur allt löser sig. Eftermiddagen och kvällen spenderas på SIHS, jag bara älskar atmosfären där, känns lite som en tradition efter alla dessa år nu att inleda december med julavslutningen på SIHS, jag blir helt pirrig nu när jag tänker på det, kommer bli så kul!